Harmonisk obalans?

Vi fotografer försöker ju oftast uppnå någon slags balans i våra bilder. Oavsett om man gör perfekta artporträtt på fåglar eller konstnärliga bilder på landskap arbetar man oftast med att uppnå en balans i kompositionen. Men om man vill göra tvärtom då? Obalans? Ja, det är ju fritt fram att göra vad man vill, men då måste den vara sansad och harmonisk också. Nedanstående bild är just ett sådant försök. Det är ingen naturbild utan det är taget på gårdagens tripp i staden. Är detta någon form av harmonisk obalans i kompositionen?

Gott nytt år!

Då var 2008 också snart avklarat. Den enskilt största händelsen för mig nästa år är att jag tar examen. Närmare bestämt 15 januari. Annars har jag inga speciella planer. Det blir till att flytta dit man får jobb och sen utgå ifrån det helt enkelt. Att få fast anställning någon gång framöver känns nästan overkligt. Vilka förmåner! Betald semester och betald sjukledighet! Nu är jag sällan sjuk, men ändå. De senaste åren har min ledighet bestått av någon vecka eller två, annars har man varit tvungen att jobba för att få ihop sitt levebröd.

Nåväl, bilden nedan är tagen igår på en liten raket med 8 sek slutartid och frihand. Det var finurliga små raketer som varken tjöt eller pangade. Brorsan hade handlat dem för att vi skulle testa att fota dem lite. De gav bara ett fint fräs när den bar iväg och följdes av utsprutande flammor från framdrivningen. Ikväll ska jag ju jobba och eftersom jag börjar så tidigt imorgon går jag nog och lägger mig tidigt. Man är dock sugen på att ta sig upp på Varvsberget och fota lite fyrverkerier. Vad är dina bästa tips till mig? Bulb brukar många säga, men hur sjutton blir det? Slutartiden är ju beroende av bländaren och ISO-talet så man måste ju ändå pricka rätt tid efter bländaren och ISO för att exponeringen ska bli bra, varken över- eller underexponerad. Kanske manuellt är bättre ändå…

Funderingar från gårdagen

Såhär efter fotosessionen i söndags har det dykt upp en del funderingar i mitt huvud. Det går faktiskt att skapa bra bilder utan studioutrustning för 100.000 :-. Med enkla medel kan man med finurlighet och kunskap göra bilder som duger gott i de flesta sammanhang. De enda ljuskällorna jag använde var två blixtar – en på kameran och en slav. Bakgrunden var ett svart skynke enkelt uppsatt framför en garageport på insidan av byggnaden. Visst, det är säkert roligt att använda fin utrustning såsom Einchrome-blixtar för flera tusen styck plus en massa andra studiotillbehör. Mina enkla medel räckte dock väldigt väldigt bra i det här sammanhanget. Självklart så använder man en sån utrustning på ett annat sätt och kan man inte hantera den blir det ju pannkaka. Jag tror det är lätt att göra det för svårt för sig. Back to basics och lita på omdömet och sin kunskap. Gå in med självförtroende och träd ut nöjd och belåten.

Some say, eat or be eaten…

Precis som Elton John sjunger i låten Circle of Life, livets cirkel, näringskedjan, allt det där. Människan står högst i näringskedjan brukar man säga, vi äter ju t.om. djur som någon annan varelse inte skulle äta, tex. björn. Ok, det är inte så vanligt i Sverige numera, men i Ryssland och Rumänien är björnköttet mycket uppskattat, bl.a. i soppor. Nedanstående bild är från i somras och jag tycker det är ganska läcker symbolik i den. Spindeln ger sig an den tre gånger större flugan som fastnat i dess nät.

Dessa förbaskade mänskliga spår…

Normalt sett så är jag en person som tycker mycket om kontrasten mellan naturen och människan – därmed inte sagt att jag inte är en naturromantiker av stora mått. Många gånger kan man visa på absurditeten i de spår som människan lämnat efter sig. Idag var det första gången som solen överhuvudtaget visade sig sen snön kommit – strålande! Vi var ute på eftermiddagen i de 10 minusgrader som rådde. Klart i luften och en mjuk svag sol låg över trädtopparna i storskogen. När solen började gå ner blev himlen babyrosa i väst (solen går ner i öst) och månen lyste klart. Vid kabelgatan var det mycket vackert, men det blev plötsligt så uppenbart vilka fula spår människan lämnat efter sig i den rena vildmark som en gång rådde här. Utan dessa hade det varit inbjudande till mäktiga vidvinkelkompositioner med små snötäckta granar som förgrund.

På ett annat ställe fick jag dock ett bra utsnitt på bergen med skog och solen som sänker sig. Nöjd med exponeringen som är gjord helt utan något avtonat gråfilter eller så. Himlen bakom är dock i det tråkigaste laget! Så fort solen kommer fram får man bilder av en helt annan karaktär, och tar också andra typer av bilder har jag märkt.

Hur blev jag administratör på NaturfotoForum?

Den frågan har jag ställt mig ibland och jag tänkte det kunde vara roligt att dela med sig lite av tankarna kring det. Först och främst har jag alltid gillat ordning och reda, struktur och planering. Inte för att det är direkt avgörande för att vara administratör på ett fotoforum, men det ha säkert bidragit till mitt intresse och driv för den förtroendeuppgiften. Det började med att jag på NFF’s chat pratade med Janne Arleklint, ägare och grundare av NaturfotoForum, och diskuterade en del trådplaceringar (där kommer mitt ordningssinne in, för övrigt!) och dess logik. Janne tyckte jag verkade hålla bra koll på trådarna och forumet, så jag blev först moderator i kritikforumen. Sen när Janne skulle iväg till Island med Sonja i somras så blev jag ”Deputy Admin”, d.v.s. ställföreträdande administratör. Huvudtanken med det var att jag t.ex. skulle kunna hjälpa medlemmar med att få nytt lösenord om någon skulle glömma bort det, samt att det var bra att jag hade tillgång till foruminställningarna om något skulle gå på tok. Och på den vägen är det, jag antar väl att Janne tyckte det funkade bra och eftersom jag är väldigt aktiv på forumet så är det också lättare att administrera och hålla koll i forumet. Därmed blev jag permanentad som administratör.

Det är verkligen stimulerande att vara med i administrationen och tillsammans med våra medlemmar fortsätta bygga vidare forumet och sköta om det väl så att våra användare trivs och finner sin tid där meningsfull och inspirerande. Det är ju bildkritiken som allting handlar om egentligen – ett forum för naturfotografer som kan mötas och utbyta erfarenheter och tankar kring bildskapande. Det är också därför som fokuset hela tiden har varit bilden och t.ex. inte utrustning och prylar, som på så många andra forum, även om det såklart förekommer såna diskussioner också. Men jag tror det är viktigt att understryka detta – det är ju bildskapande allting handlar om.

Är det alltid bara roligt och givande? Ja, men ibland gör man folk besvikna när det gäller trådflyttar och bedömningar av vad som t.ex. är mänskliga spår. Men i grund och botten tror jag alla förstår att en viss struktur behövs, men visst är det knepigt ibland med bilder som är ”på gränsen”. Anledningen till uppdelningen av mänskliga spår är inspiration från ett amerikanskt fotoforum där de använde sig av termen ”Elements of humankind”. Jannes idé är att, som jag förstår det, bilder som inte innehåller ”ren vild natur” ska separeras i en särskild avdelning. Det tycker jag personligen är ganska sunt. Hjälp, det var längesen som jag skrev så mycket om vad någon annan tycker och tänker om vissa saker. Men Janne, du får väl säga till om jag missuppfattat nåt. Administratörer är också människor.

Vad ska vi kalla den berömda effekten?

Alla fotografer jag känner har någon gång drabbats av det. Man är ute i naturen eller vart man nu är och fotograferar, upplever vacker natur och inspirationen kanske är på topp. Man granskar bilderna på displayen och ler för sig själv: Jäklar, det här blir bra. Man kommer hem och för över bilderna till datorn. Många av bilderna tycker man om, ja en del tycker man är helt otroligt vackra. När andra får se bilderna så blir inte effekten kanske densamma man väntat sig. Det verkar som om bilden inte når fram till mina betraktare? Själv tycker man att bilderna är jättefina och innehåller storslagen natur, men det når inte riktigt fram. Alternativt så tycker man själv också att bilderna inte alls förmedlar det fina som fanns på plats. Men det var ju så vackert där. Dessa två aspekter är effekten jag pratar om.

Ni känner säkert igen er och det är en del saker inblandade här. Det första är naturligtvis att man tycker olika, så är det ju. Men jag tror det mesta handlar om att man har så många andra sinnesintryck från platsen man fotade på. Man tar in så många andra intryck från naturen och detta gör sig särskilt gällande när man är på en ny plats med annorlunda natur, i mitt fall är den svenska fjällvärlden ett bra exempel. Där ser man motiv överallt men det blev inte riktigt som man tänkte sig i många bilder, eller så når det inte fram till andra.

Frågan är nu bara vad man ska kalla detta fenomen/denna effekt? Det är ju något vedertaget bland de flesta fotografer jag känner, att man någon gång upplevt detta. Här nedan ser ni en bild som delvis innehåller den effekten. Det var otroliga vyer där, men det gick inte riktigt att nå fram med sitt budskap. Det dyker upp en massa trevliga minnen när jag ser bilden och de inverkar också på effekten. Men jag vill också tillägga att detta inte är det bästa exemplet på detta.

15 000:- vs. 1 500:-

Jag tänkte bara illustrera en liten lek här i bloggen. Igår var vi ute och jag gjorde lite måleriska bilder som vanligt. Batterierna tog slut och jag kände mig tvingad att låna min sambos Coolpix S210 för att måla lite med den istället. Det var väldigt annorlunda att hålla i nåt så litet och lätt, när jag målar vill jag gärna ha något rejält att hålla i, men det gick bra såhär också. Coolpix s210 är ju i princip en helautomatisk kamera, man kan ju inte ändra bländare eller slutartid så jag valde ISO 64 för att få ner slutartiden maximalt. En av bilderna här nere är tagen med min Pentax K10D + DA-Star 50-135/2,8 – utrustning värd i runda slängar 15000:- avrundat uppåt. Coolpixen kostar ungefär 1500:-. Det är lätt att fastna i teknikdiskussioner, men ska man snacka bildskapande så börjar utrustningen spela mindre roll beroende på vad man fotograferar. Ta en titt på bilderna. Kan du säga på rak arm vilken bild som är tagen med vilken kamera? Nej, jag har inte orkat ändra exif så det är bara ladda ner och kolla, men det är inte poängen. Är det så självklart vilken bild som är tagen med vilken utrustning? Ärligt talat? Nej, inte för mig. Bilderna skiljer ju en del på motiv och känsla, men det spelar mindre roll i den här ”leken”.

Är det självklart för dig vilken bild som är tagen med utrustning värd 15000:- och den som är tagen med utrustning värd 1500:-? För mig handlar det om att kunna hantera en kamera på rätt sätt och att kunna finna motiven och skapa det man vill förmedla. Kanske är det dags att sälja av all utrustning och köpa en resa till Island, och åka dit med bara en Coolpix s210 i handen? Njae, det tror jag inte. Jag gillar min fotoutrustning, men det är lätt att bli för pryltokig.

Bilden som fick upp mina ögon för naturfotografering

Terje Hellesø har på sin blogg öppnat en ny avdelning som heter ”Önskebilden” och tanken är att man kan maila honom och önska en bild som han ska skriva lite om. Direkt när jag såg det så ville jag önska den bild som fick up mina ögon för naturfotografering. Det var på den tiden som jag fotograferade bilar sporadiskt. En dag surfade jag runt på Fotosidan och såg då den här speciella bilden på hans ”sida” eller avdelning, som han hade när han var aktiv där. Den satte stora intryck på mig. Vet ni vad? Han skrev om just den bilden på sin blogg idag och det var en mäktig känsla att se bilden igen efter så många år. Har tänkt på den i olika sammanhang och det är en bild som verkligen berättar och griper tag i en.

Här kan ni gå in och se och läsa om bilden ”Död gås”.

Vart kommer alla besökare ifrån?

Idag har min bloggstatistik skjutit i höjden, från ett genomsnitt runt hundra besökare om dagen till – över 260 st. Ungefär 40 st kommer från Johnny Buchwald efter hans pingback till mitt inlägg om droppfotografering i köket samt ett tiotal från min egen hemsida. Men alltså, man undrar ju verkligen. Roligt iallafall att så många hittar hit. Nedanstående är inte en graf över Stockholmsbörsens index under det glada åttiotalet, utan just från min besöksstatistik. Kom tillbaks imorrn vettja (fast det är ju iofs natt nu!) för då kommer ett inlägg om en annan rolig fototeknik.