Märkestjafs och skitsnack om ”Canokians”

De senaste veckorna har jag tillbringat mer tid än vanligt på PentaxForums – ett forum för diskussion kring Pentaxkameror, utrustning etc. Det jag märkt tydligt är hur många som använder uttrycket ”Canokians” som ett skällsord för Canon- och Nikonanvändare. Man blir fort ganska less. Vi pratar alltså inte om vänskapligt och skojfriskt ”kivande” märkesanvändare emellan, ungefär som vi retas på NaturFotoForum då och då. Är det för att en del Pentaxanvändare känner ett behov av hävdelse då Canon och Nikon har fler kunder världen över? Att de tog sig fram snabbare på den digitala marknaden? Jag vet inte, men löjligt är det iallafall. Vad man använder för utrustning är väldigt sekundärt, det är ju bilderna som är intressant – kameran och utrustningen är ju bara våra verktyg och vad spelar det för roll vad som står under blixten? Det viktiga är att man trivs med sin utrustning.

Jag och Janne har haft en liten snabbdebatt kring bildstabilisering på hans blogg och sakliga diskussioner kring fotoutrustning är en helt annan sak, men ofta (läs: ovan) mynnar det ut i ren pajkastning. Det är roligt att diskutera med Janne, bl.a. eftersom han är just så saklig, men också för att han är otroligt kunnig så man lär sig alltid något intressant. 🙂 Mer sakliga diskussioner tycker jag!

Hur är det på andra forum? Ni Canon- och Nikonanvändare? Är det pajkastning mellan märkena där också?

Intressant diskussion angående fotografering av djur

På NaturfotoForum pågår just nu en väldigt utvecklande och intressant diskussion kring förutsättningarna, kanske man kan säga, för fotografering av vilda djur och fåglar. Upprinnelsen är en artikel skriven av naturfotografen Alf Linderheim där han mer eller mindre går till angrepp på de berömda fotografer som hyr in sig i välkända gömslen och på så sätt får allt serverat på ett fat. Jag citerar Alf: ”Jag är motståndare till det alltmer utbredda användandet av hyrgömslen. En riktig naturfotograf ska ha kunskapen att kunna leta reda på motiven själv. Det går ju inflation i vissa motiv p g a hyrgömlsen och kända fotograferingsplatser med tillvanda djur.” Jag kan till viss del hålla med, men samtidigt får man ju inte ta bort känslan för varje enskild fotograf. Sen är det också viktigt att veta vilka fotografer man verkligen ger sig på. På NaturfotoForum finns en hel del slitvargar som tillbringar timmar och åter timmar till att få ”den perfekta” bilden på ett vilt däggdjur eller en fågel. Om vi däremot snackar de professionella fotograferna, t.ex. Brutus Östling, som nämns i diskussionen på NFF, så hamnar vi i ett annat läge. Där kan man ställa högre krav på metod o.s.v. men samtidigt – om folk gillar bilderna får man väl sälja sina böcker med gott samvete ändå. En sak är iallafall klar, Alf Linderheim är en mycket duktig naturfotograf och bilderna som man ser på länken har verkligen en unik karaktär och sticker ut mer än de fågelbilder man ser från de stora namnen i Sverige på det sättet att miljön runt fågeln är så central. Det tycker ialalfall jag. Titta gärna in i diskussionen på NaturfotoForum!